SPECIALSÖK
Specialsök hundar (eng Substance Detection Dogs) är ett mycket fachinerande och lite mytomspunnet dressyrområde. Specialsökhundar finns i många former och tappningar och används inom många arbetsfält, inom polis, Försvarsmakt, Tull, Kriminalvård och av vanliga kommersiella företag. Den civila marknaden har öka markant efter 9/11-katastrofen och det alltmer omtalade terrorhotet, både här hemma och internationellt. Det finns idag en hel industri som producerar specialsökhundar för olika ändamål och syften.
I Sverige är det i huvudsak statliga myndigheter som bedriver special-söksverksamhet, dels beroende på rådande lagstiftning och dels av tradition. Här nedan ska jag försöka ge min syn på specialsök-dressyr. Jag har haft förmånen att under några år få jobba med detta internationell i olika former. Detta är alltså min personliga syn på specialsök och baserat på mina erfarenheter....
TYPER
Dom huvudsakliga typer av specialsökhundar som dresseras i Sverige är
• Narkotika hundar
• Bombhundar
• Minhundar
• Ammunition och vapen sökade hundar
• Likhundar
• Sperma/blod
• Brandhärdhundar
Namnen är i vissa fall missvisande i förhållande till ”målsubstans” och i vissa fall har man kombinationer av flera ”målområden”. Vissa hundar söker efter samma ”målsubstans” men har olika sökmetodik och användningsområde och därför olika benämning.
Som inledningen säger är ”special-sök” i många fall en lite mytomspunnen dressyrform och som traditionellt sett betraktats som ”extra svår/krävande”, vilket ibland kanske kan ifrågasättas lite. För ”in the end of the day” handlar det ju om att lära hunden finna och markera en eller flera specifika substanser, dvs lära hunden förknippa markering av en viss substans (eller flera olika substanser) med en belöning. Det verkar kanske inte så svårt.... Och det är det inte heller....Initialt.... Jag återknyter till detta avslutningsvis.
Det som gör specialsök extra svårt och krävande är bla dels att renodla den aktuella substansen, dvs undvika alla former av kontaminering och felkällor beroende på felaktig hantering, lagring, förvaring etc och dels att skapa den nogrannhet och sök-uthållighet som krävs. Det kräver bra planering och god kunnskap om ämnen, molekylvandring, kontaminering mm mm förutom att det kräver att man har en hund som mentalt lämpar sig väl för uppgiften med ett STORT sökintresse.
Jag kommer att fokusera artikeln kring den av specialsök diciplinerna jag har störst erfarenhet av, och som jag betraktar som ”hundvärldens absoluta Formel 1”, Minhundar.... Jag ber om ursäkt för att många benämningar, förkortningar, metoder mm har vedertagna engelska namn. Hoppas ni har överseende med det.
MINHUNDAR
Minröjning delas upp mellan militär minröjning och humanitär minröjning. Militär röjning syftar främst till att röja ”väg” för egen trupp alt röja mark för eget behov och där kan man acceptera större felprocent. Humanitär röjning syftar till att återlämna mark till bruk för lokalbefolkningen i ett tidigare konfliktområde. Eftersom marken ska återlämnas till lokalbefolkningen till betes och odlingsmarker, säkra tillgång till vatten mm mm är kraven på säkerhet högt ställda och man brukar ”slentrianmässigt” säga att kravet på tillförlitlighet är 99,6%.
Inom minröjning (som brukar förkortas MA=Mine Action) ingår minhundar som ett av tre ”huvudverktyg” i ”verktygslådan”. Dom övriga två är manuell minröjning (proddning, excavation, detektor mm) och maskinell minröjning (röjning och/eller markberedning med hjälp av olika maskiner som flail, tiller, digger, roller etc etc). Som regel använder man flera olika metoder inom samma projekt beroende på geografi, minhot, logisitk etc. Minhundar (förkortas MDD, Mine Detection Dogs) används först och främst som ett Area Reduction tool, dvs mer för att verifiera förekomsten av minor i ett område än för att markera varje enskild mina, för att sen röja det ”bekräftat” minerade området med andra metoder.
Hur minröjning ska genomföras regleras i NTSG (National Technical Safety Guidelines) för det aktuella landet, men dessa baseras som regel på IMAS (International Mine Action Standards) som ges ut av GICHD (Geneva International Centre for Humanitarian Demining). Nämnas kan att alla publikationer och rapporter som produceras på GICHD är gratis att beställa via hemsidan http://www.gichd.org/ . Det som handlar om djur (hundar, råttor mm) finns på länken http://www.gichd.org/gichd-publications ... ject/#c863.
Minröjning med hund genomförs nästan uteslutande i ett ”box-system” dvs man delar med manuell röjning upp riskområdet i antingen boxar (vanligtvis 10x10 meter) eller paneler 10x25 alt 10x 50 meter) med 1-2 meter breda ”safe-lanes” mellan. Hundarna söker sen dessa boxar/paneler genom att förarna kan beträda och arbeta från dom ”safe-lanes” som röjts.
Minhundar för humanitär röjning delas upp på tre huvudkategorier: Long leach dogs, Short leach dogs och Free searching dogs. Idag används i huvudsak Long leach dogs eftersom den metoden har visat sig vara mest kostnadseffektiv, dvs kunna producera mest klarerad yta per dag.
Long Leach Dog (utsökande hund)
Hunden söker ut från föraren 10 meter rakt fram (dvs över boxen/panelen) och vänder sedan tillbaka till föraren på "säker" yta alternativt återsöker sig tillbaka till föraren, som sedan flyttar sig ca 60-80 cm i sida och skickar ut hunden på ett nytt sökslag, vilket sen upprepas genom boxen/panelen.
Short leach Dog (kortline hund)
Föraren lägger ett “guide-rope” dvs gräns mellan säkert/osäkert område över boxen/panelen och föraren går sedan längs repet på den säkra sidan (sökta ytan) medan hunden går brevid och söker på den osäkra sidan. Repet flyttas efter sökslaget ca 40-50 cm in i boxen/panelen och man genomför ett nytt sökslag och fortsätter på samma sätt genom boxen/panelen.
Free Searching dog
Hunden är kopplad i en lång lina men söker boxen/panelen utan specificerat sökmönster. Uppenbarligen ställer det större krav på att föraren själv håller reda på att hunden genomsökt hela boxen. Detta är ett ”äldre” söksystem som inte används så frekvent längre, just beroende på svårigheten för föraren att säkerställa att hela boxen/panelen genomsökts tillförlitligt.
OPERATIVT ARBETE
Eftersom all yta skall sökas av två olika hundar innan den betraktas som genomsökt och kan beträdas består ett hundteam (MDD-team) normalt av en förare med två hundar. Ett vanligt system idag är att ha en Long Leach och en Short Leach i samma team och att Long Leach används som primärhund. Alla indikeringar som hundarna gör markeras på utsidan av boxen/panelen måste sedan utredas av manuella minröjare som söker området 1 meter ut i alla riktningar från den markerade indikeringen. Det är alltså oerhört viktigt för organisationen att hundarna är tillförlitliga i sina markeringar eftersom det är kostsamt att undersöka indikeringarna.
Kommersiellt sett räknar man, mellan tummen och pekfingret, på att ett hundteam måste klarara i genomsnitt minst 500 kvadratmeter per arbetsdag. Eftersom väder och vind, värme och regn, ofta lägger begränsingar på hur mkt hundarna kan arbeta, så gäller det att man försöker få ut så mkt arbete ur hundarna som möjligt varje arbetsdag. Det normala är att man jobbar operativt 5 dagar i veckan, tränar en dag och vilar den 7 dagen.
TRÄNING
Träningen av minhundar går enkelt sagt ut på att man gör hunden till en komplett ”boll-idiot”, beredd att gå genom eld och vatten för att nå sin boll. Lär den att markera bollen på önskat sätt, oftast med ”sitt” markeringar, och sen lär den förknippa lukten av TNT och RDX med belöningen.... Visst låter det enkelt???? Boll-Gurka och så har man dom där....som Magnus och Brasse sa i ”Varning för Barn”.....
Och i princip är det just så enkelt....MEN sen kommer svårigheterna in...För när man lärt hunden uppskatta belöningen, och lärt den markera, och lärt den gå 10 meter rakt ut vända åt rätt håll(i säkert område) och komma tillbaka in, och lärt den vilken doft som ska markeras, så måste man bygga realistiska övningsfält. Alltså måste man gräva ner minor av den typ eller i alla fall med det innehåll, man förväntar finna. Minorna måste sen ligga i marken minst 3 månader innan man kan börja träna. Annars finns det risk att hunden bara lär sig markera den baktereologiska störningen man skapar genom att gräva i marken..... Sen måste man bygga tillräckligt många boxar för att kunna träna hundarna på boxar som fått vila minst en vecka sedan de senast användes, för annars vet man ju inte om hunden bara lär sig att markera en annan hunds tidigare markering.... Och man måste bygga tillräckligt många boxar för att hundarna ska få söka ett område som minst motsvarar den förväntade operativa produktionen varje träningsdag, för annars vet vi ju inte om hundarna faktiskt får den förväntade kapaciteten.... Och framför allt måste vi bygga enormt många ”tomma” boxar i sökområdet, för det är ju den verklighet som hundarna kommer att mötas av operativt, och då måste dom ju förberedas för det så att vi vet att dom inte tappar motivationen pga detta.... Nu blev det lite mer komplicerat.... Och då har vi ändå ännu inte lagt till svårigheterna med transporter till operativa områden (som ju sällan ligger nära E4,,,,) boende i fieldcamps.... svårigheter med foder och klimat.... etc etc....
KVALITETSSÄKRING
Humanitära minhundar kvalitetssäkras enligt NTSG och IMAS. Det normala tidigare har varit att hundarna kvalitetssäkras (accrediteras) en gång per år och att dom vid den operativa accrediterings-testen söker 4-5 boxar (400-500 kvadratmeter) på en arbetsdag. Normalt sett har minst en av boxarna varit tom och minst en av boxarna innehållit en yt-lagd mina. Dessutom har boxarna innehållit 1-3 nedgrävda minor. Idag går man mer mot att hundarna skall testas avspeglande den förväntade produktionen, dvs att om en specifik organisation förväntar sig att hundarna skall producera i genomsnitt 700-900 kvadratmeter så testas hundarn på 800 kvadrat, vilket i mina ögon är ett steg i rätt riktning. För godkännande krävs att hundarna markerar ALLA befintliga minor inom 1 meter från minan samt med max 1-2 felmarkeringar per box.
Eftersom testfälten normalt har byggts efter ”konfliktens avslut” och sen använts har fälten med tiden innehållit allt ”äldre” minor för att avspegla den lokala verkligheten. Det är alltså inte ovanligt att testfält likväl som operativt sökområde innehåller minor som varit nedgrävda 10-15-20 år...
SUMMERING
Avslutningsvis vill jag som utlovat återknyta till det jag skrev inledningsvis. Det svåraste med specialsök är alltså inte att lära hunden hitta och markera en viss ”målsubstans” utan att förbereda hunden för dess operativa verklighet och att i denna kunna upprätthålla sökmetodik, koncentration och uthållighet. Det svåra är alltså inte att få narkotikahunden att hitta och markera hasch utan att förbereda den för att göra det i en ”knarkarkvart” bland sopor, barn, hundar katter, pipor och matrester. Att få bombhunden att kunna arbeta effektivt timme efter timme i alla slags miljöer.
Så från minhundarnas verklighet, gör ett litet tankeexperiment.... Tänk dig att genomföra uppletande, 3-4 timmar om dagen, 5 dagar i veckan, utan möjlighet att gå in i rutan, utan möjlighet att kasta in eller gömma något för att motivera hunden, och det ska göras i 30-40 graders värme, dag efter dag och som regel utan att hitta något.... (och när hunden hittar något kan du inte belöna eftersom du ju i den här verksamheten inte VET vad hunden markerar....), och söket ska göras med sån intensitet att hunden inte får/behöver gå tillbaka i det tidigare sökta området, och söket ska ske efter strukturen, dvs att även om hunden känner ngt i vind 2-3 meter ”in i boxen” så ska den ändå fortsätta rakt fram till den kommer i ”rätt” lane.... Det är verkligheten för operativa minhundar inom humanitär minröjning. Jag vet ingen annan hundverksamhet där man kräver så mycket, högintensivt arbete av hundarna, och har så lite möjlighet att motivera och belöna.... Det kräver altså att hunden är så oerhört högt motiverad och med en fantasktiskt stor ”sökmotor”.... Lägg sedan till att hundföraren, efter arbetsdagens slut, ofta ska åka ”hem” till en field-camp utan ström, telefon eller internet, bestående av en tältsäng i ett tält delat med 8-10 lokala minröjare, äta i en ”canteen” som serverar get och bönor frukost, lunch och middag, ha en toalett som består av två tegelsstenar och ett hål i marken omgärdat av ett grässtaket, duschen kommer från solvärmda petflaskor, och det är 6 veckor mellan ledigheterna..... Då hamnar vi på den verklighet som ofta råder.....
Det är därför jag anser att detta är hundvärldens Formel 1... och en verksamhet som ligger mig varmt om hjärtat.....
Jocke Berlin
